Bara om dina älskade väntar

 
Om idag inte var en ändlös landsväg och inatt en vild och krokig stig. Om imorgon inte kändes så oändlig..
Då är ensamhet ett ord som inte finns. Att känna sig ensam i en värld full av människor... Det är något jag aldrig kunnat tro, men hände mig..
Om livet inte valt att gå denna väg.. hade jag aldrig lärt mig det jag idag kan. Men om livet inte valt att gå denna väg.. hade jag aldrig vart med om detta då..
Men bara om mina älskade väntar.. om jag hör deras hjärtan sakta slå... Bara om dem är här tätt intill mig.. Kan jag en dag bli den jag var då..

Jag kan inte se min spegelbild i vattnet, jag kan inte säga sorglösa ord... allt finns inom mig.. det är något jag vill ändra på.
Varje dag är en kamp... jag reser mig ibland.. men ramlar alltid ner.
Har lärt mig att jag måste leva med att det alltid är nått som ska besvära och förstöra...
Allt detta har gjort att jag glömt av vem jag är... helt enkelt blivit en vilsen själ.. Glömt av hur man är lycklig. Glömt av hur man älskar. Glömt av hur man lever.
Jag har äntligen fått kraften att ställa mig upp, hålla balansen utan att smällas ner av livet och se bortomm allt och gå ut igenom dörren.
Ser lyckan på sikt en skönhet större än allting som jag vet.
De är dags att gå framåt... njuta, älska, leva.. Det finns där inne någonstans.. Det vet jag.. 
Men bara om mina älskade väntar.
Om jag hör deras hjärtan sakta slå...
Bara om dem är här tätt intill mig
Kan jag en dag bli den jag var då.

Vi har haft det svårt. Jag hoppas att en dag, blir vi desamma som vi var då.
 
 
↑